Att gå vidare




Så. Camilla på WW tackade nej till manuset.

Det känns.

Ganska mycket.

Ganska hopplöst.

Ganska tråkigt.

Jag gillade ju det: historien, stämningen. På ett sätt känns det som om jag skulle behöva 100 sidor till för att förklara, teckna karaktärerna tydligare. Kanske om ett år. Kanske.



Jag vill bara så himla gärna tillbaka till det där flytet jag kände när jag skrev Bortom världen utanför, till den där känslan av att det bara är kul att skriva, att jag gör det för min skull.

Var på julmiddag i helgen i Stockholm och lärde känna nya kollegor. Känner mig inte alls som dem. De har skrivit inte bara en, inte bara två, utan många böcker. Tänk om jag inte kan. Tänk om det tar slut här, om jag aldrig lyckas hitta tillbaka till glädjen.

Nu bara jag njuter av fina ord om Bortom världen utanför (igen). I SVD och från Pija Lindenbaum. Jag frossar i dem. Men jag börjar undra om det är nyttigt att googla sig själv varje dag.
I alla fall: Lyd deras råd. Köp min bok!

Kommentarer
Postat av: Madde

Javisst, perfekt julklapp =)



Nä inte ge upp. Du kan, du vill, du vågar. Det är ju så här med dessa kreativa yrken. Magsårsbildande prestationsångest.



Inspireras nu av jul och mys och så tar vi nya tag efter nyår!



KRAMMUR

2009-12-15 @ 20:53:25
URL: http://detsajagkanske.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0