Det går trögt
I kväll ska jag jobba; bevaka Robert Wells show här i Mariestad för tidningen.
Det kommer alltså inte bli mycket skrivande idag. Har varit lite slarvig på sistone, och det känns inte alls bra. Vanligtvis skriver jag något varje dag och det brukar funka fint; även om inte allt blir mästerverk så kommer jag framåt i berättelsen och har den hela tiden nära.
Hoppas att jag kommer ur den här tröga perioden snart, men tror att det har att göra med den stora ovissheten som råder: ingenting att tjäna pengar på, ingenstans att bo. Känner mig helt enkelt lite nere och lite fast.
Längtar efter flytet
Åh, vad jag längtar efter att sätta igång och skriva igen.
Efter Bortom världen utanför (som då hade arbetstiteln Barn av universum), har jag skrivit en hel den.
Implosion
Gick bra i 130 sidor, men sedan visste jag inte hur det skulle fortsätta eller sluta. Idén kändes inte lika roligt längre, så jag skippade det och började istället på:
Humlan
Detta var en novell jag skrivit för flera år sedan som jag kände kunde bli mycket mer. Skickade in den till förlaget som tyckte att den var för vuxen. Skickade vidare den till Wahlström och Widstrand som gav den fint beröm, men tyckte att den behövde arbetas om. Men först kände jag att jag behövde en paus från det och började skriva på:
Den sista sommaren
Där har jag nu hunnit 60 sidor och börjar nu fundera på att ta en paus och fortsätta på min Humla.
Längtar tillbaka till den där enkla känslan jag hade när jag skrev Bortom världen utanför, men börjar fundera på om jag bara minns fel. Ungefär som att jag har en tendens att alltid minnas somrarna som soligare än de var.
Bara sätta igång, ta tag i sakerna, komma igen. Det där med att skriva kräver en hel del självdiciplin känner jag.
Slutet på början
Nu är den här!
Jag håller den i min hand och det känns helt totalt overkligt. Och helt underbart.
Man skulle kunna säga att den är klar idag, så klar den någonsin kommer bli. Den är skriven, putsad, putsad igen, läst, läst, läst, korrekturläst, layoutad och allt nu som ett manus kan bli.
Samtidigt är det ju en början. Det är nu det händer, nu den ska läsas av, ja, förhoppningsvis många många fler.
Det har varit en lång väg dit, från november 2007 när jag började skriva historian, tills jag sedan skickade in den i maj 2008, fick ett ja i juni och sedan nu, mer än ett år senare.
Mitt i detta så lever jag ju också mitt vanliga liv. Där skulle man också kunna säga att något är avslutat, nämligen mina studier i Textdesign. Plötsligt är jag arbetslös och vet inte vart jag ska ta vägen. Jag antar att jag får se det som en start, även om jag ännu inte vet på vad.
