mittskrivandeliv

Igår och idag har jag fått omtapetserat i lägenheten. Resultatet blev ljust, fräscht och ganska neutralt. Det kändes konstigt att välja tapeter till en hyreslägenhet. Det är ju inte bara jag som ska gilla det, utan kanske många andra också. Sådant kan jag inte tänka bort, och alltså vågade jag mig inte på för mycket färg, för mycket mönster. Ibland tror jag att jag tar alldeles för mycket hänsyn... Jag minns i gymnasiet där jag inte valde en inriktning för att jag visste att jag då skulle ta platsen från någon som ville ha den mer än vad jag ville. Har jag inte ändrat mig ett dugg sedan dess?


Poesin?
Jo, den finns i vägarna häromkring: Kälkbackevägen, Snösvängen, Slalomvägen. Jag bara älskar det. Och Skrinnarvägen passar mig fint, som den före detta wannabe skridskoprinsessa jag är.

Min nya berättelse går framåt. 50 sidor idag!

Det är mycket att ordna med när man flyttar. Börjar få koll på saker och ting men ge mig en vecka till så borde det mesta vara som det ska. Det ska bli skönt. Jag tycker om ordning. Ska göra mig ett eget schema och hålla det lika hårt som om det gällde ett jobb. Åh, vad jag vill ha ett jobb nu. Pengar, rutiner, och den där känslan av att man faktiskt gör något vettigt.

Idag känns det mesta lite hopplöst. Men det måste det väl få göra ibland? Man ska inte vara rädd för att vara leds och trött då och då, tror jag.

Nu ska jag bädda min soffa och lägga mig med En vampyrs bekännelse (vilket för övrigt är en mycket bättre titel än det engelska orginalet).

Jag bor numera i Eskilstuna. Börjar så smått få ordning på min lilla etta med kokvrå. Idag köpte jag till exempel ett diskställ - ett grönt ett med blommor på! Jag gillar färg!

Eftersom tapeterna är alldeles flammiga har jag också fått förmånen att välja nya tapeter. På cirka en halvtimma. Ja, jag gillade skarpt de jag valde till själva rummet. Halltapeterna däremot - ja, det var svårt helt enkelt.

Plötsligt finns det hur mycket som helst att göra. Ordna i lägenheter, söka jobb lokalt här i Eskilstuna, laga mat, diska, städa, umgås med vänner, gå på Friskis. Så härligt!

Och så skriver jag såklart. Vill inte ens börja tänka på om det kan bli något bra utav det hela. Snart 40 sidor hur som helst, och det är alltid bra att skriva.

I fredags var jag ju i Trollhättan på litterär lunch. Denise Rudberg hade blivit sjuk, så det var jag och Unni Drougge istället. Inte kände jag mig mindre underlägsen där direkt, men Unni var både intressant och trevlig.

En litterär lunch går til ungefär såhär: Man kommer vid halv tolv, äter (soppa), lyssnar till två stycken författare när de berättar om vad de nu vill berätta om och/eller läser ur sin bok.

Elisabet som var min kontaktperson i Trollhättan var väldigt positiv, både till uppläsningen och till Bortom världen utanför. Så kul att höra fina ord om sin bok - särskilt live!