mittskrivandeliv

För någon timme sedan, efter ett par dagar när jag fortfarande inte kommit någonstans i min Ö, så hände något som inte riktigt var planerat.

Jag började ta tag i Humlan igen.



Lite som att ta från undre lagret av Aladdinasken innan övre lagret är slut. Lite som att inte orka klämma ut det sista ut kaviartuben och öppna en ny.

Inte bästa tajmingen heller, nu när jag snart ska till Mariestad och fira påsk med släkt, familj och vänner.



Men ändå! Jäklar vad det känns kul! Och bra! Det känns som om karaktärerna har klarnat för mig, blivit tydliga när jag lite halvt lämnat dem ifred. Så nu är jag åter fast ett tag tror jag, men Klara, Maximilian och Max. Hej igen, mina kära vänner!




För övrigt vill jag bara påminna om ett fint litet ordspråk som jag tror mig ha tagit från ett färjestadsfans plakat:
BARA ÄLSKA - ALDRIG HATA

100.

Nu gäller det bara att komma vidare. Det är som om jag har gått igenom steg 1-9 och nu har tån på 10, men tvekar eftersom jag inte ser varken steg 11 eller 12, utan bara anar steg 13, kanske 15 och 19. Inte vill jag hoppa över stegen heller. Jag hoppas det klarnar snart.

Hur kan man då få det att klarna? Ta en paus. Läs igenom sista kapitlet igen. Läs från början. Försök sammanfatta handlingen i några meningar för att inte halka utanför banan.



Idag var jag med i Eskilstuna-Kuriren. Två böcker på gång. Jojo. Det låter så bra. Egentligen känns det bara kaos. Som Baby sa i Dirty Dancing: Me? I'm scared of everything. I'm scared of what I saw, I'm scared of what I did, of who I am, and most of all I'm scared of walking out of this room and never feeling the rest of my whole life the way I feel when I'm with you. (Fast i mitt fall gäller det inte någon charmig karlslok utan the making of a novel.)

Nog med engelskan. Nog med poor little me. Hoppsan.

Well well.

Idag har Linnea förgyllt min dag. Vi har det alltid så trevligt ihop, trots att vi kanske inte gör så mycket. Imorgon kanske man skulle skriva, sidan 101, 102, kanske till och med 103. Så lite hockeyslutspel på det. Och så lite dans. Kanske till och med lite Dirty.

Igår var jag och hälsade på textettorna på Mälardalens högskola. De hade fått i uppgift att skriva beksidetext, "tidningsrecension" och BTJ-recension av min bok.

Väldigt spännande var det att se vad de hade för förslag. Det fick mig också att minnas att förlaget pratade om att det skulle finnas en presentation av mig själv på insidan... som liksom aldrig blev av sen. Hoppsan. Inte för att jag så gärna vill synas, men precis som de duktiga eleverna poängterade så är det där med identifiering viktigt.

Annars har veckan börjat bra, ja faktiskt var redan söndagen toppen. Tvingar mig själv framåt och drar i mig själv så fort jag börjar kränga.

Jag skriver och skriver. Läser och läser. Gör lite skola emellanåt. Söker jobb. Och snart ska jag få en coach. Hoppas hen kan hjälpa mig i sökandet.

(Jo, jag har tagit hen-formen till mig. Tycker att den är otroligt smidig när man inte vet personens kön.)

Ja, efter mitt senaste inlägg så tänkte jag komma med något lite mer positivt...


I torsdags åkte jag till Stockholm för att vara med på SBI:s debutantdag. De hade valt ut ett antal debutanter från 2009 som kom dit för att presentera sig. Mycket trevligt, även om det kändes väldigt internt. Publiken bestod enbart av andra författare och förlagsfolk. Men som sagt, kul att höra hur andra tänker.

Tyvärr var tåget försenat. Jag har skickat in fem ansökningar om resegaranti i vinter, och betänk då att tåget måste vara minst EN TIMMA försenat för att man ska få några pengar tillbaka. Många förseningar har det varit, minsann. Den här gången var orsaken någon brand som gjorde att alla tåg stod stilla. Vi fick gå av på södra stationen istället och virra omkring efter tunnelbanan till Odenplan. Restaurangbesöket på Tranan med min redaktör blev det inget av med. Det blev till att slänga i sig en focaccia på Waynes i pausen istället. Inte riktigt lika mysigt.

Först ut på debutandagen var Annika Lantz. Jo, radioprataren. Hon hade visst gett ut en barnbok. Jag är glad att jag inte skulle prata direkt efter henne, om man säger så... Hon kan liksom det där med att prata.

Sist på dagen skulle de tre nominerade till Slangbellan presenteras. Däribland min förlagspolare Peter med Tänk Själv! Tyvärr vann han inte, men det var festligt ändå med bubbel och snittar, diplom och blommor.

Sedan gick vi till en restaurang. Medan resten åt mat åt jag en otroligt smaskig chokladpralin och skyndade vidare till tåget hem.




Fick lite skrivet igår. Det var bra.

Cirkeln är fortfarande rätt rund, kanske oval. Jag drar i den lite. Snart lossar kanske en ände.

Nu har jag inte skrivit på ett tag. På två dagar. Redan är abstinensen svår.

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att göra något som jag tycker så mycket om. Jag har tid, jag har ingen som stör mig, inget att skylla på.



Onda cirklar finns det gott om i mitt liv just nu. Jag skriver inte så då blir jag less på mig själv, jag stannar hemma från jympan och tänker att jag ska skriva, skriver inte då heller, blir ännu mer less, tappar rutiner och äter dåligt, blir trött, blir ännu mer less, ligger kvar i sängen hela dagen, blir ännu mer less. 

I huvudet är det löjligt enkelt att bryta sådana cirklar, men i verkligheten snurrar de liksom bara på medan jag skriker på mig själv att jag ju för fan inte ens försöker. 

Tänkte att det här skulle vara en uppvärmning, och att jag nu ska fortsätta med min Ö. Bryta cirkeln, gå framåt istället för runt runt. Så att nästa inlägg blir lite postivare. 

Deal?