Jävla januari
Måndag. Du går till jobbet, kommer hem, sover, och vaknar upp – till ännu en måndag.
Du gäspar uppgivet, går till jobbet, äter rester till lunch, ser solen gå ner utanför, går hem, somnar framför teven, vaknar när väckarklockan ringer – till ännu en måndag.
Och sedan följer måndag, måndag, måndag, måndag – och ännu en måndag. Möjligen bryts sviten av någon enstaka ångestfylld och sömnig söndag, kanske en eller två evighetslång tisdagar, när helgen verkar evigheter bort.
Jag pratar inte om någon film eller mardröm, utan om något nog så vardagligt som månaden januari. Man kan tycka att det nya året borde vilja visa sig från sin bästa sida, men inte. Ni har säkert redan gissat det, men januari är den månad på året som bjuder på allra minst antal soltimmar.
Som om det inte räckte att hela svenska folket drog åt svångremmen.
Och vad kan man egentligen förvänta sig. Efter decembers extra allt med glöggfester, släktträffar, röda dagar, läckra praliner, överdådiga buffeer och glittrande nyårskalas så kommer så klart en vardag. Men måste den verkligen tvungen att vara så lång, så evinnerligt grå och enahanda?
De stora hålen i plånboken som julklapparna gjort måste nu lagas. I klädaffärerna hänger inte längre röda och glittriga klänningar längst fram, utan de bleka och urplockade resterna av mellandagsrean för nitton kronor plagget.
Men inte ens det har vi råd med. Januari är den månad då svenska folket shoppar allra minst.
De där knäckarna och kolorna och skinksmörgåsarna som, så att säga, satt sig på den egna skinkan, de ska nu bort igen. Inga fler pepparkakor på eftermiddagsfikat. Inga smarriga efterrätter på fredagskvällen. Mataffärerna skyltar inte längre med hummer och exklusiva chokladaskar, utan blodpudding och toapapper.
Och alla de där julölen och glasen med glögg och nyårschampagne, de har också satt sina spår. Hög tid för en vit månad. Jo, januari är faktiskt lika med bottennotering även för systembolaget.
De enda som gillar januari är träningsanläggningarna. Där kryllar det av folk under januari, men inte de vanliga pigga gymmarna, utan de motvilliga motionärerna som grimaserar sig genom passet och tittar mot klockan varje minut.
Annars är det mest tomt.
Tomt på stadens uteställen, tomt på stan, tomt på fiken och restaurangerna.
Januari är den månad då Sverige deppar som allra mest. Inte minst jag själv.
Jag gillar helt enkelt inte januari.
Varför? Jag gillar helt enkelt inte måndagar. Och jag är långt ifrån ensam. Jag menar, det är knappast en slump att en sökning på Monday i Spotifylistan genererar låttitlar som Blue monday, Bitter monday, Rainy monday och I don't like mondays.
Jag har faktiskt försökt det här året. Jag har shoppat glittriga kjolar på rean, jag har bjudit in till middagar, föreslagit after work, dragit med vänner ut på lördagskvällen, dansat på stadens dansgolv hela natten lång.
Resultatet? En ekande tomhet.
För det räcker inte att jag ensam beslutar mig för att liva upp den gråaste månaden på året. Det räcker inte att två, tre eller ens tio bjuder till. Nej, endast kollektivt kan vi besegra januari!
Jag föreslår därför att vi vägrar vardagen, att vi bjuder in våra vänner och har knytkalas, att vi dansar bort de där extra kilona på klubben på kvällen eller promenerar bort dem under en heldags shoppingrunda. Jag föreslår att vi drar in lite på julklapparna och spenderar pengarna som blev över på att skämma bort oss själva.
Förhoppningsvis bjuder även världen till lite, när den ser hur mycket vi försöker.
