mittskrivandeliv

... står det på en röd tröja i min garderob och just nu känns det hyfsat sant.


Först vistelsestipendiet i Hagstad, Perstorp, Skåne, som gav mig ytterligare några månader att hitta ett jobb.

Sedan kom jag in på kursen i grafisk design på distans från Högskolan i Kristianstad. Ska bli skitkul (hoppas jag) och dessutom ger det mig pengar till mat... Mat är bra, inte sant.

Har också fått lite, med betoning på lite, positiv feedback från alla företag jag söker jobb hos. Märker när jag ringer runt och tjatar att jag inte alls trivs med det. Att ringa runt i arbetet som reporter har jag inget emot. Men det här. Jag känner mig bara dum och naiv. Men jag hoppas ju att kunna få in en fot, som det så fint heter. De flesta har såklart redan folk som de hör av sig till. Smidigt, jo visst. Men tänk om jag är mycket bättre då... 
Tredje postiva saken är i alla fall att en av alla dessa företag har sagt att de ska höra av sig med uppdrag. 





Idag har varit en bra dag. Jag tränat, städat, skrivit, duschat och nu gjort mig ordning för att fira min mosters man. Kalas är alltid trevligt, och dessutom får man klä upp sig en smula. Det är jag som fixat paketen också, en annan sak som jag gillar skarpt. Särskilt när man slipper betala...



Och så kul med alla som hört av sig efter att ha läst recensionen i SvD eller min lilla blogg.