mittskrivandeliv

För någon timme sedan, efter ett par dagar när jag fortfarande inte kommit någonstans i min Ö, så hände något som inte riktigt var planerat.

Jag började ta tag i Humlan igen.



Lite som att ta från undre lagret av Aladdinasken innan övre lagret är slut. Lite som att inte orka klämma ut det sista ut kaviartuben och öppna en ny.

Inte bästa tajmingen heller, nu när jag snart ska till Mariestad och fira påsk med släkt, familj och vänner.



Men ändå! Jäklar vad det känns kul! Och bra! Det känns som om karaktärerna har klarnat för mig, blivit tydliga när jag lite halvt lämnat dem ifred. Så nu är jag åter fast ett tag tror jag, men Klara, Maximilian och Max. Hej igen, mina kära vänner!




För övrigt vill jag bara påminna om ett fint litet ordspråk som jag tror mig ha tagit från ett färjestadsfans plakat:
BARA ÄLSKA - ALDRIG HATA