Tisdagsblues
Ja, någon gång ska jag bli bättre på att uppdatera min blogg. Krönikor kommer. Snart. Och få något skrivit på min gamla Humla. Eller skriver, det gör jag faktiskt. Men det går så långsamt. Kommer jag verkligen framåt? Känner mig allmänt lat om dagarna. Orkar inte träna. Orkar inte skriva. Orkar inte jobba.
Jag vill bara leka! Jag vill bara ha en evighetslång helg.
Men idag är det tisdag. Tisdagar är inte särskilt roliga. Jag känner mig lite trött och leds. Ungefär såhär:
Ännu en soluppgång
blockeras av rullgardinen
för att inte störa min nattsömn;
min väckning programmeras digitalt
En gång sprack jag ut i världen
ivrigt lilablå
Nu gömmer jag mig
grå och urblekt
för skadliga UV-strålar
Sparar till pensionen
och aktar mig för snabba kolhydrater
Om jag inte får leva
vill jag åtminstone inte dö
(PS. Jag minns att detta var en uppgift på en skrivarverkstad, men jag kan på intet sätt minnas hur pass inspirerad denna är av den ursprungliga dikten... och inte heller minns jag vem som skrivit den.)
