Somliga hjärtans dag

Ännu en krönika. Enjoy!



Chokladhjärtan i hjärtformade askar, blomarrangemang med glittriga hjärtan, kort med röda hjärtan, hjärtformade kakor, elektroniska hjärtan i mejlen, hjärtformade hängsmycken, hjärtformade tvålar, hjärtan på örngott, hjärtan på hjärtan på…

Amors pilar är jag ganska bra på att undvika, men hjärtana som dyker upp på de mest oväntade ställen i mitten av februari, de träffar, trots att jag duckar, rakt i bröstet, med spetsen först.

 

Alla hjärtans dag.

En vän brukade fnysa och säga att Somliga hjärtans dag vore ett mer passande namn. Och jag kan inte annat än hålla med honom.

 

Skäm bort din partner, ropar annonserna i tidningen och föreslår en spahelg eller ett restaurangbesök. Laga något gott till Alla hjärtans dag, tycker mataffärerna och visar lyxiga trerättersmenyer. Önska en kärlekslåt till din älskling, tipsar radion.

Och jag stirrar på den lilla pop up-rutan på datorn och vill slå den hårt. Slå tills den blöder, alternativt går sönder i tusen bitar.

 

Jag är inte bitter, nej då; det är bara det att jag inte riktigt fattar poängen med att fira de som redan vunnit högsta vinsten genom att bland alla miljarder människor på jordklotet lyckats hitta någon som de tycker om och som tycker om dem tillbaka.

Ja, jag erkänner: jag har lite svårt att förstå varför vi ska fira något som ändå uppmärksammas varje dag, faktiskt så till den grad att den som en dag inte känner för att hylla kärlekens skönhet gör bäst i att stanna hemma, med täcket över huvudet.

För bara så kan du undvika den mjuka rösten på radion som i ottan sjunger om sin älskade, de tio tipsen om hur du hittar din drömman under den snabba morgonsurfen, artikeln i gratistidningen du bläddrar i på bussen om ett förlorat kärleksbrev som hittat rätt efter tjugo år, det nyförälskade paret bredvid dig på lunchen som tittar på varandra med glittrande ögon, den gamla gumman och gubben som går hand i hand, reklamen om dejtingsajter i mejlkorgen, dokumentärserien klockan åtta som handlar om prinsessor på jakt efter kärlek och den romantiska komedin som avslutar tevekvällen.

 

Det borde inte kunna bli värre. Men om vår besatthet av kärlek i vanliga fall är lika stark som bamse på dunderhonung så blir den i början av februari en isbjörn på anabolas.

Som att sockra honung, som att sitta i bastun en kvalmig högsommardag.

Ni förstår? Att fira Alla hjärtans är ungefär lika logiskt som att tillägna en dag i april till alla vita, medelålders män med välfungerade familjer och välbetalda jobb.

 

Nej, jag föreslår att vi tar bort Somliga, förlåt, Alla hjärtans dag från kalendern och istället gör om den fjortonde februari till – en singeldag.

Och då menar jag inte singel som i singelkryssning där poängen är en singel ska hitta en annan singel och sluta vara singlar, utan en enda dag helt utan kärlek.

 

Alltså.

Inga romantiska filmer.

Inga tacksamma facebookinlägg i stil med ”jag har världens bästa pojk-/flickvän”.

                      Inga pussande par – varken i verkligheten, på teve eller på profilbilder på ovan nämna sida.

Inga annonser eller reklamfilmer för dejtingsajter.

Inga gulligulliga telefonsamtal på bussen eller stan där andra kan höra.

En dag.

En enda av årets trehundrasextiofem, det är väl inte så mycket att begära av alla er som redan vunnit högsta vinsten.


Kommentarer
Postat av: malin

I agree..

tråkigt att inte höra till den där somliga hjärtans gruppen.

2011-02-15 @ 10:14:39
URL: http://malinmalej.blogg.se/
Postat av: Öiar

Även om man anser sig tillhöra gruppen är det inte så roligt när man likafult blir bortglömd och tas förgiven. Visst önskar jag alla att få kärlek, men om man ger och inget får är det ovidkommande vad dagen kallas eller om det blir någon mer dag överhuvud taget. Kännslan att älska är inget emot att känna sig älskad. Och det är få förunnade.

2011-02-20 @ 13:00:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0