En bok är till för att läsas
Det börjar slå mig nu att folk faktiskt ska läsa min bok. Att någon ska plocka upp den i bokhandeln, läsa baksidestexten och tänka att den verkar intressant, det är fortfarande för svårt att förstå. Att vänner och bekanta ska läsa den, det är enklare att ta in.
Jag har under den senaste veckan fått veta att en vän förbeställt boken på Internet. Oj.
Min mamma har läst den. Med utlåtandet "jag tyckte i alla fall att det var bra" vilket jag tyckte var ett alldeles umärkt betyg för att komma från min mamma.
Jag borde ju vara van. Jag har jobbat på Mariestadstidningen då och då sedan 2002, och den har med största sannolikhet en bra mycket större läsekrets än vad min bok någonsin kommer att ha. Men det är ändå en helt annan sak; trots att boken inte är det minsta självupplevd så är den samtidigt otroligt personlig.
Jag tvekar på att jag någonsin kommer förstå, och det kanske är lika bra det.
Äntligen känns det som om det lossnat lite med min Humla. Fortsätter skriva och får se vart det leder; känns som alltid spännande eftersom jag inte har en aning.
