Att gå vidare
Så. Camilla på WW tackade nej till manuset.
Det känns.
Ganska mycket.
Ganska hopplöst.
Ganska tråkigt.
Jag gillade ju det: historien, stämningen. På ett sätt känns det som om jag skulle behöva 100 sidor till för att förklara, teckna karaktärerna tydligare. Kanske om ett år. Kanske.
Jag vill bara så himla gärna tillbaka till det där flytet jag kände när jag skrev Bortom världen utanför, till den där känslan av att det bara är kul att skriva, att jag gör det för min skull.
Var på julmiddag i helgen i Stockholm och lärde känna nya kollegor. Känner mig inte alls som dem. De har skrivit inte bara en, inte bara två, utan många böcker. Tänk om jag inte kan. Tänk om det tar slut här, om jag aldrig lyckas hitta tillbaka till glädjen.
Nu bara jag njuter av fina ord om Bortom världen utanför (igen). I SVD och från Pija Lindenbaum. Jag frossar i dem. Men jag börjar undra om det är nyttigt att googla sig själv varje dag.
I alla fall: Lyd deras råd. Köp min bok!
Kommentarer
Postat av: marika'
Postat av: marika king
åh, skit också. men det är klart att det kommer ordna sig. när jag träffade dig tänkte jag, shit vad begåvad hon är - hon är en sån där som kommer skriva hela livet och bara bli bättre och bättre. en motgång kanske är en del av den resan?
och njut av framgången. visst kan man bli lite googlig av sig:) men det går över. och skrivandet är ju inte alltid skitkul och lätt - men det kan bli bra ändå...
stora kramar och ta det lugnt
marika
Postat av: Elisabet
Skicka till flera förlag. Gör det. Allt gott.
Trackback
