mittskrivandeliv

Idag tillkännagavs nomineringarna till Augustpriset.



Och det är bara att erkänna. Jag är lite besviken.

Känslan irriterar mig eftersom jag bara för en vecka sedan inte hade en tanke på något Augustpris. Det var ungefär lika overkligt och avlägset som om någon skulle föreslå mig som tränare för fotbollslandslaget.

Men. Så såg jag en bild på Bokfreks sida där min Bortom världen utanför fanns med bland de titlar de trodde på till Augustpriset. Då blev jag bara glad. Men. Sedan började andra sidor, tidningar, också gissa på mig.

Jag ville väldigt gärna säga att man inte kan göra så med mig. Mina tankar börjar nämligen snurra iväg något helt otroligt, spinna hela kollektioner. Jag försökte alltså hålla för öronen och blunda.

Det gick sådär. Så inte är det konstigt att det känns lite tomt.



Just nu. Imorgon, då är jag säker på att jag kan ta de där gissningarna som finfina komplimanger; att de ens tänkte på lilla mig och min lilla bok!