Jag börjar förvandlas...
Jag börjar mer och mer känna mig som Maj här ute.
Överallt tycker jag att jag ser skuggor, kila över golvet. Jag hör hur det knäpper och knastrar och knackar i hela huset. Till skillnad från Maj är det inte spöken jag är rädd för - utan möss!
En av medlemmarna i stiftelsen jobbar dock på Anticimex och hävdar att han lagt ut råttgift i både hus och ladugård, och faktiskt så är jag ganska säker på att ljudet kommer från fåglar som bråkar i stuprännorna. Det är mycket fåglar här. De kalasar på häcken utanför fönstret och då och då kommer de flygande, duns, rakt mot rutan...
Ser ni pippin?Nu är jag på sidan 54 (fast allt som allt är berättelsen nu 78 sidor) och skulle nog kunna skriva en bit till. Men ibland känns det som om det är bättre att spara det till imorgon.
Så jag gör så, helt enkelt.
Kommentarer
Postat av: linnea
Jajjemen! Söt!
Postat av: Madde
Sicken söt liten pippi! Jag är rädd för spöken, jag gillar möss. Hade 15 dansmöss samtidigt en gång.
Postat av: Hedde
Jag tycker bara om tama möss som liksom är där de ska! Som Kristinas - himla söta.
Postat av: Anonym
I en bur... :)
Bra att teet så gott ut, då kanske någon vill köpa det. Jo, blodpudding är gott, men well det är ju en nödlösning :)
Kram på dig!
Trackback
