Konstnärliga drömmar




Helgen skulle ha varit två lugna dagar ensam hemma i huset, fyllda av skrivande och lugn och ro.


Men, så knackade mamma på min dörr klockan tio i sex i lördags morse. Pappa hade blivit sjuk och kunde inte följa med på deras bussresa.
Ville jag?

Så där låg jag i sängen i valet mellan:
att vara kvar ensam med en sjuk man (vi vet alla hur de blir)
eller följa med på en bussresa där medelåldern skulle vara en bit över pensionsålder.

Så klart jag ville!

Därför har jag spenderat det mesta av helgen - på en buss!


För övrigt var Dalhalla pampigt värre: Arenan var ett gigantiskt stenbrott, runt omkring scenen var en turkos sjö där artisterna kom i roddbåt, en operasopran sjöng från minst sagt höga höjder, en liten sjönsjungande pojke visades plötsligt i en lucka i scentaket, och fyrverkeriet sparade inte på något.


Tellberg där vi bodde var otroligt pittoreskt.


Fascinerande, och i alla fall för stunden inspirerande, var Zorn och Emmas hem liksom Carl Larssons och Karins. En gång ska jag också ha ett sådär vackert personligt och utsmyckat hem och få täta besök av mina intressanta konstnärliga vänner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0