Tid är inte bara pengar

Vi rullar inte längre våra egna köttbullar eller panerar vår egen fisk. Istället köper vi hel- eller halvfabrikat som går snabbt att bara värma på. Det finns maskiner som tvättar åt oss, diskar, bakar. Bara trycka på en knapp. Vi behöver inte ens bre våra egna knäckebröd längre, inte blanda vår egen oboy.

Vi borde ha mer tid än någonsin. Och ändå är det precis tvärtom. Vi hinner inte med någonting.

 

Ständigt får vi i tidningar och teve råd om hur vi ska spara tid: träna på en kvart, tio maträtter under tjugo minuter; till och med sömnen försöker man effektivisera med korta power naps.

Inget ont i detta. Jag skulle inte vilja gå tillbaka till att skrubba mina kläder i iskallt sjövatten vid bryggan, och visst kan de färdiga såserna i påse vara praktiska.

Jag bara undrar vart all tid vi sparar egentligen tar vägen, och framförallt om vi lägger den på rätt saker?

 

För jag tror nämligen att vi har missförstått alltihop, ja själva meningen med livet. Jag misstänker att vi inte lever till fullo, att vi spenderar vår tid fel och prioriterar helt andra saker än de som verkligen betyder något.

 

Ibland vaknar jag alldeles före väckarklockan ska ringa och tittar ut över den vita snön, adventsljusstakarna som glimmar. Det är så vackert. Jag skulle vilja ta en lugn promenad genom det där vinterlandskapet för att sedan komma in och dricka en kopp te eller två, bläddra i tidningen.

Men nej. Väckarklockan ringer strax och påminner mig om att arbetet kallar.

I trapphuset hör jag barn skrika och föräldrar som desperat skyndar på.

Jag möter en vän som jag inte träffat på evigheter. Hon har bråttom till tåget, så vi hinner bara säga hej.

Det blir en vacker dag. För första gången på veckor är himlen klar och vid fikat hör jag att det redan finns fina skidspår i skogen. Men det hinns förstås inte med. Möjligen i helgen, om det nu inte snöar eller blir töväder. Jobbet kommer först.

 

Det är inte så att jag inte vill jobba – det är bara det att jag inte tycker att det är viktigast i livet.

För medan de flesta klagar på att de inte hinner träna, hälsa på fastern eller läsa den där kvällskursen i målning, så tänker jag att det jag inte hinner, det är att jobba heltid.

 

Det slår mig då och då, hur alldeles underbart livet är! Promenader i soluppgången, långa skridskoturer, storbak, badkarsbad, vinterbad, sommarbad, cykelturer, böcker att läsa, musik att lyssna på, platser att se, vänner och familj att umgås med och skratta med.

Och så kommer den där stressen över mig; stressen över att jag inte kommer hinna göra allt jag vill göra, att de där fyrtio timmarna i veckan på jobbet tar alldeles för mycket tid.

 

Tid är pengar brukar det heta, och tiden på jobbet ger onekligen en lön på kontot i slutet av varje månad.

Men är inte vissa timmar alldeles, alldeles för underbara för att värderas i pengar? Är inte livet som går värt mycket mer än den tunnaste teven, de hetaste märkeskläderna och det största huset, värt tusen gånger mer än ett par stövlar eller en ny bil?

Är inte tiden så mycket mer än pengar? Ja, är den rentutav inte själva livet som går?


Kommentarer
Postat av: malin

kan inte annat än att hålla med!

2010-12-06 @ 22:28:30
URL: http://malinmalej.blogg.se/
Postat av: Madde

Så är det verkligen! YAY för 80%!

2010-12-15 @ 12:43:57
URL: http://detsajagkanske.blogg.se/
Postat av: Orangutanna

bra hedvig!

2010-12-31 @ 14:36:08
URL: http://orangutangen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0