mittskrivandeliv

Den har hållt på länge nu. Främst här på bloggen, men också i mitt skrivande. Visst har jag skrivit, men det där varje dag-stretandet, det har bara inte funkat. Jag saknar det.

Igår var jag i Göteborg. Pratade i stadsbiblioteket om vad jag brukar prata om när jag är på klassbesök. Ett slags reklam för mig själv alltså. Och så fick jag ju lyssna på de andra som var där och pratade. Inspiration!

"Har du något nytt på gång?" frågade en i publiken.
Och jag babblar på om att jag har en som nästan är klar, bara behöver det där sista, och att jag också har en tredje på gång.

Sa jag verkligen så? Är det verkligen så?


Jag saknar att ha tid och ork att ta tag i de små idéerna som dyker upp i skallen. Små noveller som bryter emellan, en fin mening som kommer till mig under en promenad.
Jag vet att det är många som jobbar heltid, har barn och man och hus och ändå hinner skriva. Kanske är det bara en övningssak, men än så länge går det sådär...

Det är väl bara att göra det bästa av situationen. Nu kör vi hur som helst! Wish me luck.

INGET SVAR ÄN.
Det är så klart att jag väntar, men inget nervösfladder i magen, inget mailkoll varje halvtimma.
Nej, jag tror inte på det helt enkelt.


Andra krönikan inskickad och publicerad. Jag är nog mer nöjd med den första, men folk säger bra saker om dem båda. Min moster skrattade visst väldigt :)

Har börjat förbereda mig inför Sörängen. Vet ungefär vad jag vill säga. Hoppas att de har många frågor också!

Kämpar med min ö. 40 sidor in i redigeringen nu, och drygt 100 sidor skrivna. Om jag ska få ihop historien kommer den dok behöva bli mycket längre än så.



För övrigt inser jag att det inte ens augusti än, och ändå tycker jag att det känns som höst.
Eftersom jag inte gillar mellanväder har jag börjat längta efter höstens oväder och svalka. Men okej, om sommaren med klarblå himmel kommer tillbaka kommer jag säkert kunna njuta av den också. 
Antingen eller, okej?

Idag köpte jag en hylla som jag tänkte sätta upp i köket och ha fina burkar med knäckebröd och teer och flaskor med vinäger och vinegretter på. Tänkte måla den vit.
Men den var för bred.
Kanske kan jag hitta något annat ställe för den, eller kanske sågar isär den. Vill göra ett fint duschdraperi också, och en stor taklampa.
Jag saknar helt enkelt pysselhedvig. Var har hon tagit vägen?


Tärningsspelaren är utläst. Väldigt intressant, men kanske inte den bästa bok jag läst. Förstår dock varför den blivit något av en klassiker, för man glömmer inte bort den i första hand.
Nu läser jag Den tatuerade flickan. Jag gillade skarpt förra Oates-boken jag läste, men den här tycker jag bara är seg hittills. Ger den några kvällar till.

Igår skickade jag iväg min senaste version av Humlan till min förläggare. Fick autosvar tillbaka: semester till mitten av augusti. Skickade till min redaktör också, och där gick det bättre, för hon var tillbaka redan 19 juli. Hoppas bara hon har tid att läsa också...

Vet inte vad jag tänker egentligen. Det känns inte som om det blir ett "ja". Mer som ett "intressant, bra språk, men...".

Jag hoppas i alla fall att ivägskickandet ska betyda att jag kan ta tag i nya idéer samt fortsätta med mina halvnya. 



Ny bok på nattduksbordet också. (Veronika bestämmer sig för att dö är utläst med bedömningen bra, tänkvärd och intressant). Nu läser jag Tärningsspelaren.
Det är stora frågor som tas upp i böckerna jag läser just nu: vad är meningen med livet, till exempel. Inga sköna sommardeckare för mig inte. 

Snart är det dags för första krönikan också. Den är i stort sett klar (har faktiskt redan samlat ihop ett tiotal idéer till en eventuell idétorka längre fram). Känner mig konstigt nog mer nervös för vad folk ska tycka om den än för hur Humlan ska mottas. 



Känner mig inte riktigt redo att sätta igång med något idag. Så istället tänkte jag ta en "ledig" kväll och sätta mig framför teven för att sy på mormors broderi. Klart på torsdag är målet, för då åker jag till västgötaslätten och hälsar på familj och kära vännen som alldeles för sällan kommer hem från England.

Är så förunderligt trött i både kropp och huvud att det här inlägget får bli ett snabbt och kort ett.


Har fått ännu ett uppdrag! Ska iväg till Sörängens folkhögskola i augusti. Grymt kul!


Idag fick jag också beröm från en före detta arbetskamrat till min mamma. Jag tröttnar aldrig på sånt.


Bryta om, boken jag skrev om i förra inlägget, visade sig vara riktigt gripande och rörande och stark.

Nu läser jag Veronika bestämmer sig för att dö. Kanske inte så muntert, men tankeväckande.

Har halva inne hos Humlan.

Semestertider på jobbet, vilket betyder att jag får uppgifter från alla håll. Inte mig emot. Layoutjobb, illustratörsjobb, skrivjobb - ombyte förnöjer.

God natt!

Vilket underbart väder! Det går inte att komma ifrån. Underbara mornar på cykeln till jobbet, underbara kvällar... I helgen var jag hos mamma och pappa i Mariestad. Vi gjorde utflykt till Ramslöken, hälsade på mormor och morfar, satt på en sten vid Vänerns strand och var sugen på att doppa mer än fötterna. Hade det skönt helt enkelt.

Resten av min sommar är bara helt blank. Jag ska jobba, men något annat finns inte inplanerat. Lite skönt, men samtidigt farligt, för det är så lätt att den bara glider iväg.


Inte förrän den åttonde oktober står det något i min kalender: då ska jag till stadsbiblioteket i Göteborg och prata om min gamla bok. Tänk att någon fortfarande är intresserad.

Och från och med juli ska jag skriva krönikor för Mariestadstidningen. Väldigt kul! Sitter redan och finurlar på idéer. Det kommer säkert bli en hel del prestationsångest, men det är ju skriva jag älskar, det är ju sånt här jag vill göra!



Har precis läst ut Oates Fallen. Efter sista sidan satt jag desperat och bläddrade; kanske hade jag missat något, om så bara ett förord. Men nej, den var slut. Jag har upptäckt en ny författare! Tack Boktipset! 

Nu läser jag Bryta om. En ungdomsbok. Och det märks. Efter några få sidor retar jag mig på språket som är fullt av "ungdomliga" uttryck. Men det kanske tar sig. 



Humlan börjar så smått ordna upp sig. Jag måste börja om från början i texten igen, ordna upp, lägga till. Jag är otroligt sugen på att börja på något nytt och fräscht, men ingenting får stressas fram.

Timme efter timme, sida efter sida...

 

Ja, det har ju blivit det den senaste veckan. Så gårdagen spenderades - utomhus. Tränade ute, åt frukost ute, solade i parken hela eftermiddagen, och satt på uteservering på kvällen.

Lite skrivande hann jag också med. Börjar närma mig slutet i Humlan nu. Jag vet att jag har sagt det förut, men den här gången känns det verkligen som om jag har något på gång. Någonstans har jag lovat mig själv att lämna Humlan annars. Nu eller aldrig. Jag kan ju inte fastna i ett manus som inte fungerar. Så samtidigt som jag sörjer att lämna Max och Maximilian så ser jag fram emot att fortsätta med mina andra projekt och ta tag i nya. Men någon vecka till med mina humlor får jag nog.

Läser gör jag också. Joyce Carol Oates Fallen. Jag gillar det skarpt! Av någon anledning har jag helt missat Oates tidigare, så nu har jag mycket bra läsning att se fram emot. Tonårsboken (som tidigare även tipsat om min bok)tipsar till exempel om hennes ungdomsbok Snygg.

Jag var i Stockholm i torsdags. Skulle på flyttaihopkalas och passade på att träffa min förläggare Eva. Vi pratade böcker - så klart. Och så uppmuntrade hon mig att skicka in texter, även om jag inte kände mig klar med dem. Jag har svårt för det.

Samtidigt som jag känner mig stressad över att jag inte har en andra bok på gång så känner jag att jag har tid på mig. Jag är bara 25 år. Många författare debuterar inte förrän långt senare. Och Bortom världen utanför var mitt första försök. Många skriver massvis med böcker för byrålådan innan de får publicera någon.



Idag är det ganska molnigt och blåsigt ute. Vilket ger mig en ursäkt att sitta inne vid datorn. Slappa och skriva. Det känns ganska lagom efter en helg ute i solen.

Precis kommit hem från samban och har nu skrivit klart min Humla. Igen.


Så ska den gås igenom igen. Vet redan en liten grej som måste ändras på, och jag hittar säkerligen flera. Men en bra bit på väg är jag. Till det som jag hoppas blir slutet, på rikigt.


Det tog ett tag att skriva de sista sidorna. Mycket på grund av att jag i ett stycke ville härma stilen från litteratur från 1700- och 1800-talet. Letade på bibliotek och internet. Internet var bäst (förlåt alla hjälpsamma bibliotekarier). Det blev bara två meningar till slut, och någon korrekt 1700-talssvenska rör det sig knappast om. Men bättre än förut i alla fall.






Nu väntar ännu en veckas jobb. Hoppas att det ska kännas lika bra som den föregående.

Men först: dusch, kvällsläsning, sova.

Ja, nu har jag snart jobbat en vecka. Och jag gillar det skarp! Dels den trevliga stämningen bland arbetskamraterna, snacket under lunchen och fikapauserna. Men minst lika mycket strukturen jag plötsligt fått i min vardag. Jag behövde det. Och jag tycker faktiskt att det är skönt att ha mycket att göra - jag får liksom mer gjort då.

Så förutom jobbat har jag också hunnit med tre träningspass (förutom den dryga timmen på cykel varje dag til jobbet och tillbaks), två handlingar, en tvättmaskin. Jag har också kommit ihåg att vattna mina blommor och tagit med mig restmat varenda dag! Och imorgon inleds helgen med shopping.

Skrivandet har jag inte gjort avkall på. Varje dag har jag hållt på med min Humla, och slipat och slipat på slutet. Det måste få gå långsamt. Det måste växa fram.

Humlan? Ja, jag tog fasta på myten om insekten som inte borde kunna flyga, men gör det ändå. För lite det handlar mitt manus om - både bokstavligt och bildligt.

Mer säger jag inte!

Äntligen!

Jag har ett jobb! Från och med måndag är jag teknisk skribent på Volvo här i Eskilstuna. Åh, vilken lättnad! Antagligen fram till årsskiftet. Känns overkligt fint! Men snart nog ska det nog bli verkligt...



Den här veckan har jag verkligen NJUTIT av våren.
Balkongfix (inte hos mig då, men jag tog in lite blomster till mig också: tussilago, vide, timjan, gräslök och krassefrön). Lunch i park. Lunch på torget. Glass i hand. Promenader. Söta vänner.

Det är så underbart och overkligt när den kommer varje år. Det är så mycket nya känslor och lufter i luften att jag blir alldeles snurrig.
Varm sol på kinden. En svag dust av grill som får mig att girigt snusa av luften. 
Häromdagen kände jag doften av Kling Glace. Det tog ett tag innan hjärnan förstod vad näsan menade. Till slut insåg jag att jag just känt en lukt som påminnt mig om papperspåsarna man alltid fick i Kårtorpskiosken. Åh, sommarefterdagar när jag fick pengar av pappa och sprang dit och köpte glassar till hela familjen!

Snart kommer doften av varm hud, av regn mot het asfalt, av kvällsblommor... Så mycket att se fram emot.

80 sidor in i min gamla Humla! Ja, och här känner jag att jag måste göra en lite större förändring. Inte stor, men större. Allt handlar egentligen om att förtydliga, utan att bli övertydlig. Låta saker ta längre tid, utveckla sig och inte stressa. Låta känslor växa fram så att man förstår karaktärerna.



Den här helgen är jag bara hemma och kurerar mig genom att ta det riktigt lugnt. Inte särskilt kul kanske, men på måndag ska jag på jobbintervju nummer två för en tjänst som teknisk skribent på Volvo här i stan. Och då kan man inte sitta där och snora och nysa och vara febrig. Är redan mycket bättre, så chansen att jag redan imorgon ska vara kry och kan dansa med tjejerna är STOR - ja, så gott som hundraprocentig.



Inser när jag läser igenom min Humla (igen) att jag skulle kunna peta med texter hur mycket som helst.
Jag älskar att fundera på om jag ska ha en punkt . ett komma , eller ett semikolon ; (semikolon är för övrigt mitt nya älsklingstecken).
Eller att hitta den bästa synonymen till bulta (banka, dunka, klappa, slå eller varför inte pulsera). Här är förövrigt synonym.se en ovärderlig resurs för alla som då och då drabbas av minnesförlust. 
Eller att skriva svarthet istället för mörker bara för att jag tycker att det ger en annan känsla.

Vissa ord är ju bara underbara:   synnerligen   bortom   annorlunda   närmre   vattenpuss   alldeles   

Andra ord skulle jag också vilja lägga till det svenska språket.
Skjuva till ecempel. Jag skulle ju kunna använda det, men risken är att bara skaraborgarna skulle förstå mig. Skjuva används ungefär likadant som skjuta. Man kan tillexempel skjuva ett bord över golvet. Men där skjuta är mer allmänt så ger skjuva en antydan om ett motstånd mellan två ytor, ett ljud.


Är inte språket underbart så säg!


Nu ska jag nörda ner mig i några sidor till innan jag slår på teven och låtsas att jag också har chansen att vinna en miljon kronor.

För någon timme sedan, efter ett par dagar när jag fortfarande inte kommit någonstans i min Ö, så hände något som inte riktigt var planerat.

Jag började ta tag i Humlan igen.



Lite som att ta från undre lagret av Aladdinasken innan övre lagret är slut. Lite som att inte orka klämma ut det sista ut kaviartuben och öppna en ny.

Inte bästa tajmingen heller, nu när jag snart ska till Mariestad och fira påsk med släkt, familj och vänner.



Men ändå! Jäklar vad det känns kul! Och bra! Det känns som om karaktärerna har klarnat för mig, blivit tydliga när jag lite halvt lämnat dem ifred. Så nu är jag åter fast ett tag tror jag, men Klara, Maximilian och Max. Hej igen, mina kära vänner!




För övrigt vill jag bara påminna om ett fint litet ordspråk som jag tror mig ha tagit från ett färjestadsfans plakat:
BARA ÄLSKA - ALDRIG HATA

100.

Nu gäller det bara att komma vidare. Det är som om jag har gått igenom steg 1-9 och nu har tån på 10, men tvekar eftersom jag inte ser varken steg 11 eller 12, utan bara anar steg 13, kanske 15 och 19. Inte vill jag hoppa över stegen heller. Jag hoppas det klarnar snart.

Hur kan man då få det att klarna? Ta en paus. Läs igenom sista kapitlet igen. Läs från början. Försök sammanfatta handlingen i några meningar för att inte halka utanför banan.



Idag var jag med i Eskilstuna-Kuriren. Två böcker på gång. Jojo. Det låter så bra. Egentligen känns det bara kaos. Som Baby sa i Dirty Dancing: Me? I'm scared of everything. I'm scared of what I saw, I'm scared of what I did, of who I am, and most of all I'm scared of walking out of this room and never feeling the rest of my whole life the way I feel when I'm with you. (Fast i mitt fall gäller det inte någon charmig karlslok utan the making of a novel.)

Nog med engelskan. Nog med poor little me. Hoppsan.

Well well.

Idag har Linnea förgyllt min dag. Vi har det alltid så trevligt ihop, trots att vi kanske inte gör så mycket. Imorgon kanske man skulle skriva, sidan 101, 102, kanske till och med 103. Så lite hockeyslutspel på det. Och så lite dans. Kanske till och med lite Dirty.

Igår var jag och hälsade på textettorna på Mälardalens högskola. De hade fått i uppgift att skriva beksidetext, "tidningsrecension" och BTJ-recension av min bok.

Väldigt spännande var det att se vad de hade för förslag. Det fick mig också att minnas att förlaget pratade om att det skulle finnas en presentation av mig själv på insidan... som liksom aldrig blev av sen. Hoppsan. Inte för att jag så gärna vill synas, men precis som de duktiga eleverna poängterade så är det där med identifiering viktigt.

Annars har veckan börjat bra, ja faktiskt var redan söndagen toppen. Tvingar mig själv framåt och drar i mig själv så fort jag börjar kränga.

Jag skriver och skriver. Läser och läser. Gör lite skola emellanåt. Söker jobb. Och snart ska jag få en coach. Hoppas hen kan hjälpa mig i sökandet.

(Jo, jag har tagit hen-formen till mig. Tycker att den är otroligt smidig när man inte vet personens kön.)

Ja, efter mitt senaste inlägg så tänkte jag komma med något lite mer positivt...


I torsdags åkte jag till Stockholm för att vara med på SBI:s debutantdag. De hade valt ut ett antal debutanter från 2009 som kom dit för att presentera sig. Mycket trevligt, även om det kändes väldigt internt. Publiken bestod enbart av andra författare och förlagsfolk. Men som sagt, kul att höra hur andra tänker.

Tyvärr var tåget försenat. Jag har skickat in fem ansökningar om resegaranti i vinter, och betänk då att tåget måste vara minst EN TIMMA försenat för att man ska få några pengar tillbaka. Många förseningar har det varit, minsann. Den här gången var orsaken någon brand som gjorde att alla tåg stod stilla. Vi fick gå av på södra stationen istället och virra omkring efter tunnelbanan till Odenplan. Restaurangbesöket på Tranan med min redaktör blev det inget av med. Det blev till att slänga i sig en focaccia på Waynes i pausen istället. Inte riktigt lika mysigt.

Först ut på debutandagen var Annika Lantz. Jo, radioprataren. Hon hade visst gett ut en barnbok. Jag är glad att jag inte skulle prata direkt efter henne, om man säger så... Hon kan liksom det där med att prata.

Sist på dagen skulle de tre nominerade till Slangbellan presenteras. Däribland min förlagspolare Peter med Tänk Själv! Tyvärr vann han inte, men det var festligt ändå med bubbel och snittar, diplom och blommor.

Sedan gick vi till en restaurang. Medan resten åt mat åt jag en otroligt smaskig chokladpralin och skyndade vidare till tåget hem.




Fick lite skrivet igår. Det var bra.

Cirkeln är fortfarande rätt rund, kanske oval. Jag drar i den lite. Snart lossar kanske en ände.

Nu har jag inte skrivit på ett tag. På två dagar. Redan är abstinensen svår.

Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att göra något som jag tycker så mycket om. Jag har tid, jag har ingen som stör mig, inget att skylla på.



Onda cirklar finns det gott om i mitt liv just nu. Jag skriver inte så då blir jag less på mig själv, jag stannar hemma från jympan och tänker att jag ska skriva, skriver inte då heller, blir ännu mer less, tappar rutiner och äter dåligt, blir trött, blir ännu mer less, ligger kvar i sängen hela dagen, blir ännu mer less. 

I huvudet är det löjligt enkelt att bryta sådana cirklar, men i verkligheten snurrar de liksom bara på medan jag skriker på mig själv att jag ju för fan inte ens försöker. 

Tänkte att det här skulle vara en uppvärmning, och att jag nu ska fortsätta med min Ö. Bryta cirkeln, gå framåt istället för runt runt. Så att nästa inlägg blir lite postivare. 

Deal? 

Igår och idag har jag fått omtapetserat i lägenheten. Resultatet blev ljust, fräscht och ganska neutralt. Det kändes konstigt att välja tapeter till en hyreslägenhet. Det är ju inte bara jag som ska gilla det, utan kanske många andra också. Sådant kan jag inte tänka bort, och alltså vågade jag mig inte på för mycket färg, för mycket mönster. Ibland tror jag att jag tar alldeles för mycket hänsyn... Jag minns i gymnasiet där jag inte valde en inriktning för att jag visste att jag då skulle ta platsen från någon som ville ha den mer än vad jag ville. Har jag inte ändrat mig ett dugg sedan dess?


Poesin?
Jo, den finns i vägarna häromkring: Kälkbackevägen, Snösvängen, Slalomvägen. Jag bara älskar det. Och Skrinnarvägen passar mig fint, som den före detta wannabe skridskoprinsessa jag är.

Min nya berättelse går framåt. 50 sidor idag!

Det är mycket att ordna med när man flyttar. Börjar få koll på saker och ting men ge mig en vecka till så borde det mesta vara som det ska. Det ska bli skönt. Jag tycker om ordning. Ska göra mig ett eget schema och hålla det lika hårt som om det gällde ett jobb. Åh, vad jag vill ha ett jobb nu. Pengar, rutiner, och den där känslan av att man faktiskt gör något vettigt.

Idag känns det mesta lite hopplöst. Men det måste det väl få göra ibland? Man ska inte vara rädd för att vara leds och trött då och då, tror jag.

Nu ska jag bädda min soffa och lägga mig med En vampyrs bekännelse (vilket för övrigt är en mycket bättre titel än det engelska orginalet).

Jag bor numera i Eskilstuna. Börjar så smått få ordning på min lilla etta med kokvrå. Idag köpte jag till exempel ett diskställ - ett grönt ett med blommor på! Jag gillar färg!

Eftersom tapeterna är alldeles flammiga har jag också fått förmånen att välja nya tapeter. På cirka en halvtimma. Ja, jag gillade skarpt de jag valde till själva rummet. Halltapeterna däremot - ja, det var svårt helt enkelt.

Plötsligt finns det hur mycket som helst att göra. Ordna i lägenheter, söka jobb lokalt här i Eskilstuna, laga mat, diska, städa, umgås med vänner, gå på Friskis. Så härligt!

Och så skriver jag såklart. Vill inte ens börja tänka på om det kan bli något bra utav det hela. Snart 40 sidor hur som helst, och det är alltid bra att skriva.

I fredags var jag ju i Trollhättan på litterär lunch. Denise Rudberg hade blivit sjuk, så det var jag och Unni Drougge istället. Inte kände jag mig mindre underlägsen där direkt, men Unni var både intressant och trevlig.

En litterär lunch går til ungefär såhär: Man kommer vid halv tolv, äter (soppa), lyssnar till två stycken författare när de berättar om vad de nu vill berätta om och/eller läser ur sin bok.

Elisabet som var min kontaktperson i Trollhättan var väldigt positiv, både till uppläsningen och till Bortom världen utanför. Så kul att höra fina ord om sin bok - särskilt live!

Igår gick jag på en kvällspromenad i snön. Ett par decimeter vit, fjäderlätt nysnö runt fötterna. Helt underbart!

Bäst jag gick och njöt började jag fundera på varför jag tycker om snö så himla mycket.

Svaret?
Den är onödig! Den enda meningen med snö, som jag vet om alltså, är att ha roligt med och i den: göra snögubbar och snöänglar, åka pulka och skidor. Som ett enda stort nöjesfält, skänkt från ovan. 
Dessutom är den vacker. Trädgrenar går från kala och nakna träd till glittrande och gnistrande. Trädmattan förvandlas från en brungrön röra till ren och skummande grädde. 
Snacka om extreme make over.


Tillbaka till återblicken:
Eller förresten, först tillbaka till gymnasiet och andra ring.
Där vann jag nämligen min första skrivartävling med novellen Hallonkyssar.
Jag skulle gärna lagt ut den här så att ni alla fick se hur det började, så att säga (jo, faktiskt). Men den har kommit bort, någonstans mellan alla datorer.

Någonstans här skickade jag också in en novell till P3. Den novellen hette Regnvåta nätter. De läste upp den, dramatiserad och allt.

Så vi går raskt tillbaka till 2003, vita mössor och sur champagne.
I augusti åkte jag tillsammans med Annavännen till Norge, Gol och Storefjell Högfjällshotell för att arbeta som servitris. Efter en kul tid med massa tokiga fester, otaliga vikta servetter och ett antal missöden med vin och öl alltför nära gästernas finkläder hade jag fått nog. Vid jul åkte jag hem till Töreboda.

I januari började jag och samma Anna en kurs i Kreativt skrivande i Skövde. Så mycket skola var det väl inte, men desto mer studentliv. Det var kul att komma igång och skriva igen också. Slutuppgiften i kursen var en lite längre novell. Min hette Komma närmre. Den skickade jag in till Lilla Augustpriset och blev nominerad till priset. Vann gjorde jag inte, för det gjorde med Ester Roxberg med den här helt underbara dikten.

I januari 2005 åkte jag till Frankrike och den pyttelilla kommunen (500 invånare!) Montchaboud nära Vizille med sitt underbara chateau. Där var jag au pair till fem barn (jodå, det gick bra - oftast).

När jag kom hem började jag plugga Literature, culture and digital media i Karlskrona.

Efter drygt ett år insåg jag att det inte var rätt utbildning för mig. Istället började jag jobba som projektkoordinator på Ung Media. Kontoret var i Göteborg så en gång i veckan satte jag mig på tåget vid halv fem på morgonen och kom hem tillbaka vid tio på kvällen.

2007 blev jag utsedd till Lunar Talent, fick Marie Hermanson som mentor (läs Musselstranden och Värddjuret först om ni inte gjort det) och åkte på skrivarläger till Biskops Arnö.

Ja, sedan flyttade jag till Eskilstuna på hösten. Skrev och skrev och skrev och pluggade Textdesign. Det var grejer det! Tog examen i både Textdesign och Engelska 2009.

Flyttade hem till föräldrarna (som nu bor i Mariestad), sökte jobb. Ni som följt bloggen vet att jag också bodde två månader i Skåne (här).

Och nu flyttar jag om cirka en vecka till Eskilstuna igen för att få vara för mig själv igen. Förhoppningsvis hittar jag snart ett jobb, annars har jag en hel del annat småplock på gång.



Nu blir det snart Halv åtta hos mig. Det enda jag tittar på just nu. Sen ska jag ut i snön igen.

Insåg härom dagen att jag inte alls vet vilka som tittar in här. Antagligen inte så många. Men ändå. Även om jag från början bestämde att bloggen skulle handla om mitt skrivande och inte om mig, så tänkte jag de kommande inläggen berätta lite om mig, lite tillbakablickar helt enkelt.

Och vi börjar väl från början:

Jag födden den 9 november 1984 i den lilla västgötska orten Töreboda. Där är vi stolta över att ha världens minsta Lina som tar passagerare över Göta Kanal; om somrarna kunde jag titta ut genom köksfönstret och se båtarna gå förbi.

Som liten var jag en blyg liten pryl. Lika blond som nu (fast då utan kemisk hjälp) och lockig. På lördagmorgnarna åkte jag konståkning. Annars lekte jag mest med bästisen på andra sidan gatan och mina andra kompisar på dagis.

Jag började ettan på Kilenskolan och skrev om tomtar och konstiga världar så fort jag fick chansen. Vår klass var med i Vi i femman, och ungefär samtidigt fick jag veta att jag hade skolios som skulle botas med korsett. DET var inte roligt!

I högstadiet spelade vi kortspel hela rasterna. Jag hade lätt för mig i skolan och var dessutom ambitiös - vilket betydde långt över VG i snitt när jag med en tur runt city i en björklädd traktor firade att jag slutat nian.

Den sommaren var det Festival i Töreboda. Jag hade ju inte levt så länge, så det var de tre bästa dagarna i mitt liv - inte minst för att jag fick (eller snarare tog) min allra första kyss.

Efter sommaren började jag media på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde och påmindes om att skolan faktiskt kunde vara rolig! Vi fick göra filmer, affischer, skriva, fota!

I tvåan blev jag äntligen av med den där förbaskade korsetten. Frihet!

Och i trean åkte vi till Prag på skolresa och jag praktiserade på Mariestadstidningen - där jag sedan blivit kvar som någon slags ständig inhoppare.